"Hejdå" nästan viskade han innan han kysste mig från trapphuset. Jag log och kysste intensivt tillbaka från andra sidan tröskeln, stängde försiktigt dörren mellan oss. Sedan följde det välbekanta ekot från hans steg i trappen. Och tårarna.

 

Vrider upp musiken, den studsar mellan mina tomma vita vägar. Lägger mig i sängen och låter vårsolen värma mina kinder. Andas in hans doft som vilar kvar på kudden. 

 

 Oj så melodramatisk.