oxelbergsparken
Ibland stänger jag in mig. Drar ned rullgardinerna för att undvika att solen ska värma upp lägenheten och glömmer att dra upp dem på flera dagar. Under tiden låter jag mitt hår falla tesvis ur bullen jag knutit på huvudet. Staplar smutsigt poslin i diskhon och bygger klädhögar av mjukisbyxor och pappas gamla tröjor intill sängen.
Ibland tar jag mig samman, packar min väska med vattenmelon och festis för att lapa sol och andas frisk luft.
Bestiger det högsta berget jag hittat i Norrpis. (om jag ska vara ärlig har jag inte letat så noggrant)
Slår upp första sidan av boken som legat på hög i flera år men aldrig blivit läst. Läser sida upp och sida ner, bläddrar sakta och försiktigt, känner lugnet skölja över mig.
Lutar mig tillbaka, sluter ögonen och låter podcasts hypnotisera mig in i någon slags semi-sömn.
Och går hem 6 timmar senare, i solnedgången med ny energi och brunbrända axlar.
Det kallas kontraster.