Idag är en grå dag. Huvudet hänger tungt efter gårdarens spontantur till närmsta krog med min favoritdonna och jag packar motvilligt inför min trip till Nyköping. Imorgon blir det verkligt. Då begravs min fina mormor. Jag har tagit fram hennes örhängen, klockan i guld som hon gav mig och det där halsbandet som var hennes sista present till mig på min artonårsdag. Den som jag råkade ha matchande örhängen till, för att hon kände mig så väl.

 

Jag dricker energi, lyssnar till en hjärtevän och ställer mig frågan: Hur förbereder man sig för något sånt här? Och får svaret: Det gör man inte. Det finns inget som kan förbereda en för något sånt här.