Sen var det dags att med pirrande mage sätta mig på snälltåget och möta min kärlek. Han kysste mig på perrongen och vi gick hand i hand genom malmö och hela vägen hem, med stopp för att köpa stans bästa falafel. Morgnarna inpå låg vi med rullgardinerna nere och andades i varandras nackar långt efter att solen gått upp. Vi åt sen gröt och såg på serier, tog prommenader till affären, lagade middag ihop, hejade på hockey och jag somnade belåten med kinden mot hans bröst.

Men så drömmigt som jag hade önskat att min efterlängtade tid med honom skulle vara, var den inte. Jag har blivit sjuk, varit sängliggande, ätit smärtstillande och inte velat äta något annat. Tåget jag skulle ta tisdag gryning fick åka utan mig och jag blev kvar till igårkväll. Preppad med värktabletter och pussad i hela ansiktet orkade jag mig hem till Norrköping och slockade i min säng.

 

Idag har jag tagit sovmorgon, ätit lyxig frukost och tagit mig till skolan för en timmes lektion. Det var så mycket jag orkade. Sedan bjöd några klassisar mig på semla vid mitt matbord, hjälpte mig att diska och lämnade mig helt utmattad. Imorgon ska jag sätta mig på tåget till mamma och hoppas på att en doktor ska se över mig så att jag kan få min energi tillbaka. Jag har blivit lovad mellomys och önskar mig bebis- samt systergos på köpet. Som jag saknar dem. 

 

Såhär går det till i mitt liv just nu. Inte så pampigt men inte helt förfärligt ändå. Nu ska jag ta mig an utmaningen att laga till något som tillfredställer alla mina cravings. Gör ni också så attt ni väntar för länge med att äta så att ni sen är sugna på precis allt och därför inte kommer på någonting alls att laga? Jag gör så jämt. Nåja. Kram på er