innan jag kände dig
Försöker forma mitt lilla huvud kring året som gått och allt som blivit av mig. År 2014 skrev jag mitt första nyårslöfte.
Ett löfte som växt och formats i mig för att tillslut, den 1a januari, hamna på papper.
"Det viktigaste om jag ska leva är att jag lever och det är upp till mig hur jag gör det. Jag finns inte till för någon annans skull. Jag finns för min egen skull och jag tänker finnas precis hur jag vill."
Jag lovade mig själv att minnas att inget är fel eller dåligt så länge jag mår bra av det, att jag behövde tänka så.
Jag lovade även att jag skulle känna precis allt det som jag behöver känna.
2014 dansade jag till nya toner i nya rum med nya människor. Jag vägrade låta allt det som förut verkade så viktigt definiera mig, styra mig, blocka mig. Jag insåg att något som rivs och bits när du håller fast det faktiskt inte vill vara kvar,
och jag släppte det.
Jag läste också någonstans att om man inte vet vem man är så kan man bli vem man vill. Min längtan efter henne, hon som jag vill vara, har burit mig många dagar sen dess. Vi, hon och jag, har skapat oss en framtidstro.
2014 visade mig att jag kan. Jag visade mig att jag kan.