Ingen i min närhet har missat att jag om knappt 10 dagar fyller år. Jag älskar födelsedagar. 

20 år denna gången. Det är en fin siffra, både rent visuellt men också för allt det står för. Jag antar att det är efter tjugo som man säger att man är vuxen, liksom på riktigt. Jag är nog inte beredd att hålla med, sånt där tror jag är kontextuellt.

 

Jag längtar förstås efter spontaniteten i att svänga med mig en flaska rödvin hem på fredagen efter jobbet, och att inte behöva fundera över vilken vakt som står utanför KB på lördagen. Och så längtar jag efter att inte höra min mamma säga att hon har två vuxna barn och en tonåring. Dessutom ligger det ju alltid en viss ton i varje ålder. Jag tyckte om att vara 16 och 18, mycket mindre om att vara 17 och 19. Det kanske är en ocd-hjärnas påhitt men vissa åldrar klingar finare. Att vara en twenty-something tio år framöver känns som en roll jag kan axla.

 

Oavsett siffran är födelsedagen min favorithögtid. Den behöver inte vara spektakulär eller påkostad, jag bara uppskattar att det finns en dag då alla tänker lite extra på lilla mig. Så får man frukost på sängen, välja sin favoritmat och om man har tur har någon köpt en en present. 

 

Jag har alltid en pågående önskelista, året om. Vissa saker bockar jag av själv medan andra blir stående. Sådant en aldrig unnar sig själv, som den där dyra parfymen som en drömt om i flera år men aldrig prioriterat. Min sådan är Giorgio Armanis "Si", men den hittade inte in i bilderna. Ovan och under hittar ni dock allt det andra som står på önskelistan right this second.